Nytt i hönsgården

Höns 002

(Alla bilder går att se i större format om man klickar på dem).

För en och en halv månad sedan (eller något sådant, måste erkänna att jag har enormt dålig tidsuppfattning just nu) kläcktes årets första kull kycklingar här på gården. Två stycken fick benförlamning, varav en hann självdö innan jag upptäckte det och en fick avlivas. Men tre återstod och återstår ännu, de är krya och pigga och växer för varje dag som går! På övre bilden ser ni mamma Evelina (den ljusare hönan i bakgrunden) och extramamma Fluffis (den mörka), gårdens äldsta hönor. Mina två första, faktiskt. De har tagit hand om alla kycklingar som har kläckts i hönsgården tillsammans, fast Evelina (”alfahönan” i flocken) har huvudansvaret. Jag är 100% säker på att fadern till dessa kycklingar är Ingemar, vår blandrastupp (lohman/sussex) som vi tog bort för ett par helger sedan. Han var ingen trevlig tupp alls, och om dessa blir hönor (blir det tuppar ryker de) så hoppas jag att de får sin mammas betydligt trevligare temperament..

Höns 004

Men nytillskotten i hönsgården är inte bara våra egna kycklingar som kläckts fram, utan även sju nya hönor, en tupp och två kycklingar (alla dvärgkochin varav ett par hönor är friserade). De två här ovan är två av nykomlingarna.

Höns 003

Närbild på en av dem.

Höns 005

En annan nykomling. Jag tog hönsgänget från två olika hem, och ena gänget är skygga och skvättiga. Smått omöjliga att få med på bild, men här lyckades jag. De friserade ligger mest och trycker bakom närmsta gömställe.. Men jag trugar dom varje dag med godsaker, och ”utsätter” dom för min närvaro i och kring hönsgården. De får komma fram till mig när de känner sig redo, men jag vill att de ska vänja sig vid mig. Förhoppningsvis tar de så småningom efter resten av hönsflocken beteende (som kommer springandes mot en som ett gäng antiloper i full galopp när man närmar sig hönshuset).. och inser att jag inte är så farlig 😉

Höns 006

Med ena gänget följde två små kycklingar. Jag hoppas såklart på hönor..

Höns 007

Också bild på våra egna kycklingar igen. Jag tycker de är så vackra! Ska bli kul att se hur de ser ut som vuxna.

Höns 008

Höns 009

Höns 010

Också en bild på några av mina ”oldies”. Silkestuppen Bore, orpington-hönorna Gretel och Jessica och dvärgkochin-hönorna Karin och Tuva.

Kram, Sofie

Annonser

Det var ett tag sedan!

Hej på er!

… om nu någon kikar in här efter mitt väldigt oplanerade och långa blogguppehåll 🙂

Är det bra med er? Har ni haft en fin sommar?

Själv har jag jobbat hela sommaren lång. Därav min paus från bloggvärlden. De lediga dagarna har ägnats åt utflykter – både med båt och bil, loppis- och secondhandturer, gårdspyssel och ja, det där vardagliga sysslorna som också alltid finns där.

Jag har blivit med ny kamera! Eller ny och ny.. den är begagnad, men ny i min ägo så att säga.. 🙂 Jag tycker alltid att det är lite klurigt med ny teknik, för att inte säga MYCKET klurigt. Jag är en sann vanemänniska, och teknik är inte min starkaste sida, och den kombon resulterar i en väääldigt lång lära-känna-period. Mellan mig och nya kameran alltså. Men det börjar ta sig, tror jag. Har börjat förstå mig på inställningarna och finesserna en smula..

Håll till godo att bilderna inte är de skarpaste, jag håller som sagt fortfarande på att bekanta mig med min nya Canon-vän 😉

IMG_6536 kopia

Plockat in kanske sommarens sista bukett.. än blommar blåklockor och mjölkört längs med dikeskanten nedanför gården!

IMG_6544 kopia

W har lekt i sin lekstuga…

IMG_6550 kopia

Jag har anlagt en ny rabatt, där jag bland annat har planterat lite olika rossorter (älskar rosor!), och denna rosenbuske trivs såå bra och den riktigt dignar av fyllda, tunga, skarpt rosa blommor.. så vackert.

IMG_6551 kopia

IMG_6552 kopia

IMG_6548 kopia

IMG_6549 kopia

 

IMG_6555 kopia

 

 

IMG_6556 kopia

 

IMG_6565 kopia

Det är otroligt mycket rönnbär i år. Vi går vår tredje höst till mötes på gården (hjälp vad tiden går!) och jag har aldrig varit med om att rönnarna har haft såhär mycket bär sedan vi flyttade hit!

IMG_6567 kopia

 

IMG_6572 kopia

 

Ett litet hej från våra orpington-tuppar Zeb och Nils!

IMG_6579 kopia

 

Zeb tittar sig misstänksamt över axeln. Varför kryper matte runt på marken med något stort svart åbäke i händerna, som knäpper och låter konstigt?

IMG_6583 kopia

 

Här är det inte längre några får… saknaden känns fortfarande, om än mer hanterlig nu. Jag vet att de har det toppenbra där de bor, och det glädjer mig!

 

Ja, det var ett litet hej från mig. 

Hoppas ni har en fin fredagskväll!

Kram på er!

Små-pipar

IMG_6448 kopia

Så har gårdens första kycklingar för i år kläckts! Alltid lika kul och spännande 🙂

Jag upptäckte första kycklingen igår förmiddag. När jag sedan gick ut till hönshuset på eftermiddagen hittade jag en till (den på bilden), som låg alldeles nykläckt, fortfarande blöt, en bit ifrån mamman. Den verkade inte kunna ta sig själv till sin mamma, så jag försökte lyfta in den under henne. Tuva (mamman) reagerade dock med att bli riktigt irriterad och hackade efter mig så jag lyckades inte pilla under kycklingen . Ville inte fortsätta störa henne då hon hade fler ägg under sig, så jag tog in kycklingen, satte den under värmelampa och värmde den ömsom i min hand tills den hade torkat upp och blivit fluffig.

Sedan gjorde jag ett nytt försök att lägga den under Tuva. Det gick inte den gången heller, så jag lade kycklingen bredvid henne och lämnade dem ifred. En timme senare hade kycklingen fortfarande inte fått komma in under hon. Jag har hört att dvärgkochiner (så som Tuva är) inte är de bästa mammorna (?) men om det stämmer låter jag vara osagt. Det är första gången en av mina dvärgkochiner får kycklingar och Tuva är förstagångsmamma. Så jag vet inte om det är därför hon inte vet hur hon ska bete sig med sina småttingar…

Den första kycklingen går själv bestämt in under sin mamma, men den andra verkade inte ha samma kraft.

Jag tog in kycklingarna under natten (under värmelampa) för att de inte skulle riskera att frysa ihjäl.. men med facit i hand hade jag kunnat lämna den förstfödda kvar hos sin mamma. Tänkte att den andra skulle ha sällskap av sitt syskon..

På morgonen var den bräckligare död. Kanske hade Tuva stött ifrån sig den lilla för att hon kände att det var något som inte stod rätt till med den?

Den förstfödda är nu återigen hos sin mamma och nu lyfte hon på sig för den så den fick komma in utan problem under henne. Hoppas det fortsätter så!

Hörde att det piper mer under henne, ska bli så roligt att se hur många de är och hur de ser ut! 🙂

Kram, Sofie